Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.
Visar inlägg med etikett Thord Wallén. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Thord Wallén. Visa alla inlägg

onsdag 9 februari 2011

Det önskade livet

Åter en intressant dag på arbetet;.Morgonbön, Personalmöte, Prästkollegium i Petrigården, då vi pratade om begravningsgudstjänsten och griftetalet. Efter lunchen gjorde jag en del besök på "mina" avdelningar på sjukhuset. Den sena eftermiddagen ägnade jag åt att förbereda morgondagens föreläsning om sorg och bemötande av sörjande. Klockan 19 var jag på Veckomässa i Nederluleå kyrka, efteråt samlades vi cirka tio stycken personer och förberedde Sinnesromässan nästa fredag (18/2)

När jag kom hem och sent omsider, skulle försöka skriva något i min blogg, så visste jag inte riktigt vad - men när jag nu skrivit ner de stora dragen från denna min dag, så tycker jag ändå att jag ser ett visst tema. Något om att ta vara på sin dag, sitt liv. Vid död, sorg och begravning så blir vi påminda om att vi har bara ett liv att leva och vi vet aldrig hur långt liv vi får. Många av de som är med på Sinnesromässorna har upptäckt det och har radikalt förändrat sina liv medan tid var. Men förändringar är sällan smärtfria, ibland tycks det lättare och tryggare att stanna kvar i det som är. Men lever vi det önskade livet - så långt som vi kan påverka det?

Lever vi det önskade livet
eller ett liv i väntan
på det liv vi önskar
I väntan på 
att en förändring skall ske,
vår medverkan förutan

....

Är vår långa längtan
egentligen bara en förhoppning om
att ingenting skall förändras?

Thord Wallén




måndag 24 januari 2011

Omtanke

Båda våra utflyttade barn är på långresor just nu. Mitt i arbete och vardagssysslor, så går tankarna till dem. Det blir de aldrig för stora för - och förmodligen jag aldrig för gammal för...
Hittade bland mina gamla urklipp dessa två tänkvärda dikter:


Mor, hör du mig?
Min mor, min nära!
Jag säger ditt namn försiktigt:
Mor, jag vill inte såra
(navelstängen är nyligen avklippt
den kräver salva och plåster)
men du måste lyssna på mig
när jag säger
att jag måste gå min egen väg.
Jag behöver inte din oro
din misstro
dina onda aningar.
Jag behöver din ro
din tro
din förtröstan.
Hör du mig?

Siv Arb ur Under bara himlen




Omtanke
Hur ger man omtanke
utan att inkräkta

känner oro
utan att övervaka

manar till försiktighet
utan att tjata

ger trygghet
utan att minska friheten

Thord Wallén