Fullt så död behövde du inte vara...

Bland mycket annat idag, så har vi också planerat "Musik till tröst" eller "Musik i Allhelgonatid" - vi har haft lite svårt att bestämma hur samlingen ska rubriceras... som vi ska ha på Onsdagkväll kl 19 i Porsökyrkan. Förutom fin sång och musik, så ska vi läsa några dikter. Det finns oerhört många dikter att välja mellan på det här temat. Det är svårt att välja...

Några dikter kan man välja bort, som kanske inte riktigt passar med stilen i övrigt den kvällen.
Dikten nedan är jag väldigt förtjust i, även om den inte riktigt passar in just den här kvällen. Jag tror att vi är många som kan känna igen tankegångarna. Jag citerar några rader:

Fullt så död behövde du inte vara, far

du kunde titta in ibland, sitta i gungstolen,

fatta min hand och hålla den länge när vi hälsar 

precis som förr.
......

Vem ska jag vända mig till i min klagan,

när inte du finns?
..........

För oss skulle det räcka med en vanligare, mindre,

anspråkslösare, oansenligare död. Strängt taget

med en som inget betydde, en liten bit av kanten bara,
.................

Varje morgon måste vi ge dig ifrån oss på nytt.

Varje morgon är far död.

Eeva Kilpi, Om kärleken och döden, samlade dikter 1991