De klarade sig alla tre utan minsta skråma! Och ingen annan bil hade blivit inblandad, trots mötande bil när de var tvungna att köra över till andra sidan vägbanan. Det känns helt fantastiskt! En stor tacksamhet finns i mitt hjärta! Det skulle ha kunnat sluta helt annorlunda! Så fort allt kan förändras, från det ena ögonblicket till det andra. Det är precis det som många människor är tvungna att vara med om. Jag har som präst träffat dem både på akuten och i begravningssamtal. Det behöver inte vara en olycka utan det kan gå snabbt ändå, t.ex. ett hjärta som slutar att slå.
Som när ett löv sliter sig
Som när en bok faller
ur den trötte läsarens händer
eller som när ett löv sliter sig
- ett löv i världen.
Vi vet ingenting...
Vi anar ingenting
från det ena ögonblicket till det andra,
bara detta: att det måste ske
- att det inte kan uppskjutas.
Så skall vår andedräkt fly.
Som när en bok faller
ur den trötte läsarens händer
eller som när ett löv sliter sig
från grenen.
Okänd förf.
Nu är alla tre och spelar pingis i Sävast. Allt fortsätter som vanligt, eller...? Vi har blivit påminda om att livet är skört och allt kan snabbt förändras. Vi är oerhört glada och tacksamma för att det gick bra den här gången, samtidigt som vi tänker och känner för de som inte är med om samma lyckliga utgång.
Men snälla nån, så otäckt! Jag blir alldeles matt av tanken på vad som kunnat hända. En extra kram till både er och sonen!
SvaraRaderaTack för kramen!
SvaraRaderaOj, så skakad jag blev! Ja, ibland får man verkligen känna tackamhet - men, som du skrev: medvetenheten om att inte alla får uppleva den tacksamheten, och att man inte heller vet vad som väntar en själv i framtiden - den finns ju hela tiden...
SvaraRaderaBirgit i Umeå
Det är just sådana stunder som man är mitt livet mera än någonsin. Allt annat försvinner och det enda viktiga är att allt har gått bra...
SvaraRaderaLivet är skört.
Grattis till den lyckliga utgången av händelsen!
Karin