Ibland måste man...

I Petrigårdens foajé, Arken

Det är inte bara växtligheten som nu börjar ladda för våren som kommer. Det har vi gjort i Nederluleå församling i dag också. Vi har haft vårplanering. Alla anställda tillsammans i Petrigården. Det är inte så lätt att mitt i höstrusket planera hela vårterminen. Men det är ju roligt också... något att se fram emot och hoppas på.

När jag kom hem, så hade jag tänkt fortsätta att jobba, men bestämde mig för att först lägga mig i massage-stolen för att vila huvud, tankar och kropp en stund. Det blev en lång stund. Jag somnade. Djupt. När jag vaknade fattade jag ingenting... jag blev så förvånad att jag låg i massagestolen! Jag var totalt borta! Jag kunde inte räkna ut vilken tid på dygnet det var, hur allting hängde ihop i tillvaron. Det var riktigt obehagligt. Men kanske nödvändigt? Någon slags nollställning... jag vet inte...

 

Ibland måste man...

Ibland måste man

öppna ett fönster inåt,

mot enkelheten.

Ibland måste man

sjunga sig genom galler

till liv och frihet.

Ibland måste man 

fly bort från fikonspråket

till enkla grundord.

Ibland måste man

uppleva relationen

som bara Jag-Du

och stryka ocket -

kompromissens signatur -

som ändå skiljer.

Ibland måste man

gå genom lögnen för att

hitta sanningen.

Ibland måste man

böja sig under korset

för att få leva.

Ibland måste man...

Daniel Kviberg, Bokstäver, Westerbergs förlag, 1983