Vadan och Varthän?

 Saltströmmen, aug 2011

Oj, vad dimmigt det har varit idag. Rått och fuktigt. Hela dagen. Det är inte så lätt att se var man är, eller vart man är på väg när det är dimma. Dimman skymmer och förvirrar.

På tal om vadan och varthän, så var jag på Onsdagsträffen i Missionskyrkan i Luleå idag och talade över det ämnet: Varifrån kommer jag och vart är jag på väg? Ämnet hade jag fått mig givet. Den rubriken kan man tolka på flera olika sätt, den har många olika bottnar.

Det kan vara en enkel fråga, som vi ställer till varandra när vi möts: Varifrån kommer du? Eller Vart är du på väg?

Det kan också vara en mer eftertänksam fråga som berör samhällslivet, eller världsläget: Hur kommer det sig att det blev så här - och vart är vi på väg?!

Det kan också vara en djupt mänslig, personlig fråga, som berör de djupa skikten i våra liv. Inte minst i krissituationer.
Vadan och Varthän är en stor och uråldrig existentiell livsfråga.

Saltströmmen

Det finns ett grundbehov hos oss människor att få det personliga livet mellan födelsen och döden insatt i ett sammanhang: varifrån kommer jag och vart är jag egentligen på väg? Vad är meningen i mitt liv? Mening och Sammanhang hör ihop.

Frågan om var jag som människa är rotad och har min förankring, är också svaret på frågan vem jag är - min identitet som människa.

Saltströmmen

Djupast sett, tror jag, att frågan Vadan och Varthän handlar om den svåra konsten att leva närvarande. (Någorlunda) medveten om varifrån jag kommer och vart jag är på väg, kan hjälpa mig att veta var jag står i livet nu. Jag tror att det är en viktig fråga att ställa sig; var kommer jag ifrån och vart är jag på väg? 

Saltströmmen

När jag åkte hem i dimman så tänkte jag; att just så här är ju livet också ibland. Dimmigt. Omöjligt att se så mycket framför sig eller bakom. Det synliga/det som finns, blir osynligt, kan bara anas ibland - och det man tycker sig se finns egentligen inte alls. Det är lätt att tappa orienteringen. 

I "dim-livet" är vi tvingade till att leva i nuet, precis där vi är.

I dimma är det extra bra att veta varifrån man kom och vart man är på väg, för då är det inte läge att söka några nya vägar...

P.s. Om du vill se bilderna bättre, klicka på dem, så blir de större.