Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 15 december 2012

Av vägen - på vägen

Jag är tacksam varje gång jag kommer fram dit jag planerat att ta mig. Det känns inte självklart i detta snöoväder. I morse när jag åkte till Porsökyrkan för dopgudstjänst så var det periodvis nästan omöjligt att se var vägen gick. Det var bara vitt, vitt, vitt och spårigt. I en rondell tappade jag alldeles orienteringen och hamnade i rondellen. Snö omgav hela bilen. Hur skulle jag kunna ta mig därifrån? Flera körde förbi, tittade bara lite konstigt på mig, men gav ingen hjälp. Efter flera försök ringde jag maken och frågade om han tyckte att jag skulle ringa en bärgare... Han frågade om jag hade provat trycka på knappen där det står 4WD, fyrhjulsdrivningen. Det hade jag inte. Provade köra med den i, verkade hopplöst - men rätt som det var så kom jag genom detta hav av snö och hamnade på vägen igen! Å, så glad jag blev! Visserligen darrig i armar och ben, lyckades jag ändå genomföra dopgudstjänsten i tid. Fast föräldrarna fick hålla i barnet - för säkerhets skull...

Porsökyrkan

Med ett visst motstånd satte jag mig i bilen igen och körde nu till Gammelstad och Nederluleå kyrka för nästa dopgudstjänst - det gick bra, bilen höll sig på vägen och jag ramlade bara en gång på vägen mellan bilen och kyrkan.

Nederluleå kyrka, i koret, innan en dopgudstjänst

Så fina barn jag träffade i båda kyrkorna idag. Dopbarn, som syskon.

I båda dopgudstjänsterna påminde vi oss om ett annat barn, ett barn som kommit till jorden för vår skull, för att leva livet tillsammans med oss.
Vi sjöng:

Ett litet barn av Davids hus
ska göra vinternatten ljus.
Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss ska det bo.

Text: B. G. Hallqvist 1966,
Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum
nr 736 vers 1.


I förbönen bad jag en bön  från förslaget till nya Kyrkohandboken i Svenska kyrkan, som vi nu provar i Nederluleå församling:


Livets Gud, vi samlar alla våra goda tankar,
allt vi önskar för NN, och ber:
Låt henne/honom leva i tro
och växa upp i trygghet och gemenskap.
Ge henne/honom hopp och mod när livet är svårt,
omsluten av församlingens förböner.
Visa NN att hon/han är älskad
och att du bär henne/honom genom livet.
Ge henne/honom kraften att stå upp för andra
och nåden att känna sig buren.
I Jesu namn. Amen.

Det är en bön som det är lätt att be med hela sitt hjärta.


Nederluleå kyrka

3 kommentarer:

  1. Men usch vilket äventyr! Jag tänker ofta på hur långt du har till jobbet och hur jobbigt det måste vara när det är snö och oväder. Man spänner sej väldigt och blir så trött. Ta det så lugnt du kan på vägarna!!

    SvaraRadera
  2. Ja nu är det vinter och skidan läs foten/benet/däcken slinter =)

    SvaraRadera
  3. Ja, vissa dagar önskade jag att jag jobbade på samma gata som jag bor - men jag trivs så bra, så jag får helt enkelt stå ut sådana här snöovädersdagar. Men jag hoppas att det inte blir några fler av-vägen turer och framför allt att det inte blir något allvarligare...

    SvaraRadera