Har ikväll sett både Sommarpratarna och sista avsnittet på Torka aldrig tårar utan handskar på SVT. Jag berörs djupt av sådana här program (liksom i verkliga livet, förstås). Tänkte egentligen inte skriva något - ord blir så futtiga när människor kränks och lider... oavsett orsak.
Väljer därför Ch. Lövestans ord istället för mina egna: Trosbekännelse:
Väljer därför Ch. Lövestans ord istället för mina egna: Trosbekännelse:
Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet (min markering).
En helande Gud, som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet....
Jag tror på en Gud som gråter med mig,
när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt....
I tredje versen sjunger vi om en Gud som vill skratta med mig och som lever med mig när jag dör.
Ja, det är också min trosbekännelse.
Psalmen finns som nummer 766 i Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum.
Känner som du att ord blir futtiga när man ska uttrycka vad man känner efter dessa program, som jag också såg.Kränkningar, död, sorg, humor och kärlek blandas så man blir alldeles matt...Så mänskligt!Trosasyster
SvaraRaderaPrecis! "Matt" var ordet!
SvaraRaderaHar också just sett serien på Svt Play, den var verkligen stark och berörande. Jag minns den där tiden i Stockholm då aids skördade sina offer, men så lite man visste då! Kram!
SvaraRaderaTänk vad bra att du kan se bra TV-program på Svt Play! Ja, visst minns man och - som du skriver - så lite man visste!! Kram!
SvaraRadera