Oavsett om man är bra på att hålla många bollar i luften eller inte, så tvingas vi alla, män som kvinnor, mer eller mindre att bolla med många samtidigt.
Ibland blir det fler än vanligt. Kanske är det speciellt på hösten, då det är mycket som ska startas upp. Jag tänker nu i första hand på mitt arbete.
Men så skönt det är när rätt boll landar på rätt ställe eller när man åtminstone har lite koll på var bollarna håller hus.
Helst skulle jag vilja ta en boll i taget, men det går tyvärr inte, utan oftast är det många i luften samtidigt. Eftersom jag inte har världens bästa bollsinne, så kraschar den ena bollen efter den andra i golvet - men det gör ingenting för de är inte gjorde av glas. Jag får böja mig ner och plocka upp dem, en efter en, och göra nya försök... Det gäller bara ha klart för sig vilken boll som hör hemma var, så att man inte blandar ihop dem - för det fungerar inte i mitt arbete!
På natten kan de där bollarna fara omkring under ögonlocken... Det är kanske något sådant som Tomas Tranströmer åsyftar:
(Dikten hittade jag i Kyrkans tidning för den här veckan under Eftertanke. Det är prästen Camilla Lif som skrivit tänkvärda ord inför söndagens evangelietext).
Vad är det för ett stort brev som försöker tränga sig in? Bäst att lägga undan bollarna ett tag och låta brevet få komma fram - det har kanske något viktigt att säga mig?
Ja, jag la faktiskt undan bollarna ikväll och gick på Sinnesromässa i Överluleå kyrka. Det var andra gången som de hade Sinnesromässa där. Jag förstod att många uppskattade det. Det gläder mig att det finns Sinnesromässor i Boden också. Jag tror att de har ett stort behov att fylla.
En psalm som sjöngs var Gud, för dig är allting klart, Psalm 217 i Den Svenska Psalmboken med tillägg. Den kan vara bra att ta till sig när många bollar snurrar och surrar i luften.
Ibland blir det fler än vanligt. Kanske är det speciellt på hösten, då det är mycket som ska startas upp. Jag tänker nu i första hand på mitt arbete.
Men så skönt det är när rätt boll landar på rätt ställe eller när man åtminstone har lite koll på var bollarna håller hus.
Helst skulle jag vilja ta en boll i taget, men det går tyvärr inte, utan oftast är det många i luften samtidigt. Eftersom jag inte har världens bästa bollsinne, så kraschar den ena bollen efter den andra i golvet - men det gör ingenting för de är inte gjorde av glas. Jag får böja mig ner och plocka upp dem, en efter en, och göra nya försök... Det gäller bara ha klart för sig vilken boll som hör hemma var, så att man inte blandar ihop dem - för det fungerar inte i mitt arbete!
På natten kan de där bollarna fara omkring under ögonlocken... Det är kanske något sådant som Tomas Tranströmer åsyftar:
Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder
och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken
på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm
försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.
(Dikten hittade jag i Kyrkans tidning för den här veckan under Eftertanke. Det är prästen Camilla Lif som skrivit tänkvärda ord inför söndagens evangelietext).
Vad är det för ett stort brev som försöker tränga sig in? Bäst att lägga undan bollarna ett tag och låta brevet få komma fram - det har kanske något viktigt att säga mig?
Överluleå kyrka, Boden
Ja, jag la faktiskt undan bollarna ikväll och gick på Sinnesromässa i Överluleå kyrka. Det var andra gången som de hade Sinnesromässa där. Jag förstod att många uppskattade det. Det gläder mig att det finns Sinnesromässor i Boden också. Jag tror att de har ett stort behov att fylla.
En psalm som sjöngs var Gud, för dig är allting klart, Psalm 217 i Den Svenska Psalmboken med tillägg. Den kan vara bra att ta till sig när många bollar snurrar och surrar i luften.
Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.
Text: E. Malmeström 1937 (vers 2)
Ja, det är tur att bollarna inte går i kras varje gång vi tappar dom! När jag läste det här inlägget tänkte jag på min mamma som kunde konsten att hålla många bollar i luften - även bokstavligt! Jag ser henne framför mej när hon står i trädgården med 4-5 bollar som hon hystar med...Det var en av hennes "okända" talanger. Att hon kunde bolla med många av livets bollar samtidigt är nog mer känt. Kram!
SvaraRaderaNej, det kände jag inte till att hon bokstavligt kunde hålla många bollar i luften, däremot, som du skriver, livets bollar... Ja, din mamma var lite "eljest" som vi säger här i Norrbotten. Kram!
SvaraRadera