Först då

I förberedelse inför morgondagen har jag ögnat, sökt och fastnat för vissa texter, begrepp, tankar... allt tillsammans påverkar på ett eller annat sätt mitt förarbete till gudstjänsterna i morgon.

I Svenska kyrkans Förbönsbok står det i "Förberedelse" för Tjugonde söndagen efter trefaldighet på temat Att leva tillsammans om den svåra konsten att vara människa i en gemenskap. "Att både kunna vara lyhörd och tydlig, att både kunna sätta gränser och att öppna sina gränser, att vara generös utan att bli utnyttjad, öppenhjärtlig utan att bli självutlämnande".
Ja, hur hittar vi balansen i det?

En dikt som jag lite snabbt hastade förbi tidigare idag, återvänder jag till nu; tycker att den passar in i temat om att leva i relationer. Jag citerar några rader ur dikten

FÖRST DÅ
............

Hat gör de älskande skygga.

Alla, som så försvann,

måste vi älska fram.

Först då blir själarna trygga.

Först då når vi varann.

Bo Setterlind, Kärlekens lov, Bonniers, 1983

I morse, eller tidig förmiddag, när jag körde efter väg 97, var det blixthalt, så fort jag gasade lite grand eller rörde lite på ratten så började bilen slira... inte roligt! När jag steg ur bilen hos de människor jag skulle besöka så kände jag hur jag vinglade - jag hade spänt mig så när jag körde, så att jag hade blivit alldeles yr i huvudet. Hoppas på bättre väglag imorgon bittida. Vinterdäcken är beställda, men de har inte kommit än... Livet består väldigt mycket av att hitta rätt balans, både i relationer och på vägen framåt... :-)