Biskop Hans inledde dagen med att tala om vårt uppdrag i Guds tjänst "i världens mitt". Det var ett tänkvärt budskap han förmedlade till oss. Starkast var hans egna personliga vittnesbörd.
I samtalsgrupper reflekterade vi kring det som biskopen talat om, men också hur Gud överraskar oss ibland på olika sätt. Egentligen "borde" vi kanske inte bli så överraskade... Gud är ju Gud... I vår grupp talade vi också om Guds nåd, hur den finns med oss, alltid. Det kan vara lätt att tänka att Guds nåd gäller andra, men inte mig och domen kan bli hård mot mig själv. Men Guds nåd gäller, som "tur" är också oss präster och diakoner.
Sådana här dagar är det inte bara föreläsningarna och gruppsamtalen man tar med sig hem, utan också de personliga mötena och samtalen. Vi lever och arbetar i en liknande verklighet allihopa - även om det kan se lite olika ut från plats till plats. Vi behöver varandra.
Nu är jag trött och behöver vila från alla intryck och tankar.
En text som vi har berört idag är Psalm 37:4-7:
Ha din glädje i Herren,
han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, han kommer att handla.
Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,
din rättvisa sak som middagssolen.
Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Reta dig inte på den som har framgång,
den som når sina onda syften.
Ett misslyckat foto som jag ändå tycker blev lite läckert, dock inte från Övertorneå.
Skickat via Blogsy
Det skarpa ljuset och kontrasterna gör ju det jättevackert! En fin höstbild. Det är verkligen liv i den!
SvaraRaderaTack :-)
SvaraRadera