Bara med dig

Snart dags att sova...
I mitt inlägg i kväll citerar jag den bön som avslutade vår Samtalsgrupp om sorg för den här omgången. Känns alltid lite vemodigt att skiljas från människor som varit beredda att dela en del av sitt liv. Men vi möts så småningom i alla fall till en återträff...

Gud, som bor i evigheten, bara med dig kan jag tala öppet 

om mina kära som du har kallat hem till dig.

Bara du lyssnar tåligt.

Bara du vet hur min älskade har det nu.

Dagar och veckor går,

andra människor lever sitt liv som vanligt,

men inget kan fylla tomrummet för mig.

Hjälp mig att bära ensamheten och att tacksamt minnas allt vi hade tillsammans.

Men låt mig inte fastna i minnen

utan ta vara på det stycke liv jag ännu  har kvar,

och de människor som finns omkring mig.

Säg mig att min vän är i trygghet och glädje hos dig,

och att också jag en gång kan få komma dit.

För Jesu skull.

Efter judisk liturgi i boken Gråta har sin tid av Gösta Josefsson, Verbum, 1997