Avstånd - Nära

Har tänkt lite grand på hur det är att leva sitt liv på avstånd. I söndags handlade en av texterna om några personer som hade sjukdomen spetälska. En smittsam och dödlig sjukdom. Förutom det smärtsamma i detta, så betraktades den sjuke som "oren", syndig. Därför var de hänvisade till att leva sina liv på avstånd från andra människor. När de hade blivit smittade var de tvungna att lämna samhällslivet, arbetslivet och t.o.m. familjelivet. Istället fick de betrakta allting på avstånd. Hur var det att leva sitt liv så - förutom sjukdomens egen plåga? Hur väl kunde de uppfatta vad som hände i deras by, på arbetsplatsen, hos släkt och vänner?

I bibeltexten berättas att de en dag ser Jesus och de ropar till honom - på avstånd - om hjälp. Och undret skedde, de blev friska. Vilken otrolig befrielse! Tänk att få återvända till hem och familj, till ett socialt liv och arbete igen.

Men det var bara en som kom tillbaka och tackade Jesus. Kan det vara så, att det inte var så fantastiskt underbart att bli frisk och fri som de hade föreställt sig när de var sjuka?? Nej, det var kanske inte så enkelt att efter många års sjukdom och isolering komma tillbaka till ett socialt liv, kravfyllda arbeten, ja, kanske inte ens till den egna familjen. Mycket kan ha hänt och förändrats under deras sjukdomstid... både hos dem själva och dem de återvände till.

Den söndag som kommer har temat: Att leva tillsammans. Att leva nära andra människor. Det blir lite av motsats till förra söndagens text. I den första kristna församlingen möttes man inte bara till gudstjänst, utan man delade också sin vardag och sina liv med varandra. Det innebar att de hjälpte varandra ekonomiskt och praktiskt, delade bekymmer och glädjeämnen och var beredda att stödja andra med sina olika gåvor och förmågor.

Att leva sitt liv på avstånd kan vara mycket svårt och smärtsamt, men det kan ett liv nära, tillsammans med andra också vara. Att dra sig bakåt och leva ett liv på avstånd kan bli en flykt - eller en räddning från det som är svårt i nära relationer. Samtidigt är det naturligt att det finns en väldig längtan för den som lever i utkanterna att få leva tillsammans med några, att komma nära någon eller några personer.

Ja, det var bara några tankar så här mitt i veckan när söndagarnas texter krockade i mitt huvud. I går talade jag över söndagens text och idag har jag jobbat med predikan inför kommande söndag.

Jag tror i alla fall mest på att leva tillsammans, jag tror att vi är skapade för det - även om det inte alltid är så lätt.