Gudstjänsten var precis slut. En man i yngre medelåldern satt kvar i bänken. Han satt med huvudet i händerna. Han grät förtvivlat. Till det yttre såg han ut att höra till de väl etablerade i samhället, han gav intryck av att ha det ekonomiskt gott ställt.
Nästa gång jag tittade åt hans håll såg jag hur en äldre kvinna i långt tilltufsat hår satt sig bredvid honom och höll om honom. Hon bad för honom. Bredvid henne låg en plastkasse med en halväten macka och lite kläder. Hon bodde inte på samma gata som han. Om hon överhuvudtaget hade någonstans att bo.
Jag vet inte om de kände varandra. Men de möttes en stund inför Guds ansikte som Guds likvärdiga barn.
Innan de skildes åt såg jag dem krama om varandra. Av blickarna att döma så fanns det mycket kärlek, tacksamhet och omsorg dem emellan.
I Kristus förenas vi oavsett ålder, kön eller hur våra liv ser ut.
Likadant är det i bönen. I bönen sker något med oss och mellan oss.
Enheten i Kristus var temat på Söndagsgudstjänsten i Bergnäskyrkan liksom på Temamässan i Porsökyrkan. Vi har dessutom haft Dopgudstjänst i båda kyrkorna idag. En innehållsrik dag.
Nu går veckan och dagen mot sitt slut - och för min del kommer nästa vecka att se helt annorlunda ut...
I dag är det min sons födelsedag. Det känns konstigt att inte kunna ringa till honom. Sedan en vecka tillbaka är han åter på samma båt som förut för fem veckors jobb. Han skriver och berättar en del om det på sin blogg En ingenjör till sjöss! Här är den bloggen
Skickat via Blogsy
Ja, tänk så fantastiskt det är med bönens kraft! Vi får verkligen komma ihåg att tacka Gud för det och allt han gör för oss människor.
SvaraRadera