Ikväll har vi haft femte samlingen i Samtalsgruppen om sorg. Ämnet handlade mycket om livet just nu; praktiskt och mentalt. Praktiskt t.ex. vad gör vi med makens/makans kläder, säng, möblerar vi om, flyttar eller låter vi allt vara kvar som det varit...?
Mentalt: Hur vi lärt oss hantera de svåraste stunderna, kanske gå ut och promenera, baka, skriva eller ringa till någon...
Det ser så olika ut för oss. Och vi tänker olika om det.
Vi snuddade också vid de mer existentiella frågorna: Var är den döda nu? Vad händer efter döden? Finns det en fortsättning?
Svaren och funderingarna kan i en sådan här grupp skifta mycket.
I samtalet kom vi ihåg Harry Martinsons välkända ord:
Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Vagnen 1960
Vår sorg och saknad är en påminnelse om att vi har varit med om något gott; kärlek, gemenskap, glädje...
I morgon blir en omväxlande dag med bl.a. en kursdag i Petrigården om förslaget till den nya kyrkohandboken och på kvällen har vi höstens första Cafékväll i Porsökyrkan.
Kompositören Andreas Söderberg kommer till Porsökyrkan och berättar.
Levande musikexempel med Nederluleå kyrkokör.
Onsdag 26 september klockan 19.00
Välkommen!
Fotona är ifrån Pereas strand (Grekland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar