Jag var i Porsökyrkan på förmiddagen och jobbade. På eftermiddagen hade jag en begravning i St Petri kapell, som ligger på kyrkogården i Gammelstad. Jag svängde som vanligt ned på parkeringen, klev ur bilen och tog min väska för att gå in genom grinden och gå gången upp till kapellet. Till min stora förvåning så fanns inte kapellet där! Det kan inte vara sant! tänkte jag. Det måste finnas där! Jag klev några steg åt sidan för att se från en annan vinkel, kanske ett träd dolde kapellet... Men nej, det fanns inget kapell! Jag tittade mig omkring och tyckte att allting annat stämde. Hur var detta möjligt?! Jag tänkte för mig själv; jag börjar gå efter gången, kapellet måste ju finnas där. Visserligen håller församlingen på att bygga ett nytt kapell, men de kan ju inte ha rivit det gamla utan att jag skulle ha hört talas om det... Innan jag öppnade grinden, så tyckte jag ändå att parkeringen kanske var lite mindre/kortare än vanligt...
Jag hade svängt ner till en tidigare parkering än den jag skulle till. Kände mig något förvirrad och dum när jag klev in i bilen igen och körde några meter till.
Det är inte alltid lätt att veta var man är eller var vägen går - fast man tror så säkert att man vet.
Lite stirrig och förvirrad blir man nu och då. I alla fall jag.
Då får jag väl känna mig lite dum, sluta envisas och istället backa och försöka hitta rätt parkering. Min plats i livet just nu.
Ganska obehaglig upplevelse, eller hur! Och visst blir man både stirrig och förvirrad. Det blir nog skönt med lite semester för dej snart...Vi väntar!
SvaraRaderaVi längtar!
SvaraRadera