Igår kväll hade vi Musikcafé i Porsökyrkan.
Den första av tre Café-kvällar den här hösten.
Nästa gång är det Poesi som står i centrum. Det är Kristina Wallbing från Boden som läser sina egna dikter. Eleanor Harlin Siruuma står för sång och piano. Det blir den 17 oktober kl 19.
Det blev en mycket lyckad kväll, tycker jag.
Det var kompositör Andreas Söderberg, som också är organist i församlingen, som berättade om sitt arbete som tonsättare av Missa Brevis. Det var intressant att höra hur han tänkte utifrån toner, takt, dur, känsla i förhållande till text och syfte med mässmusiken. Det var nog fler än jag som fick Aha-upplevelser.
Andreas egen kör, Nederluleå kyrkokör var med och gav smakprov på hans musik och illustrerande exempel på vad Andreas menade i sitt berättande.
Efter samtal och frågor och gott fika gick vi in i kyrksalen och firade mässa/nattvard. Nederluleå kyrkokör framförde då Missa Brevis i sin helhet. Det var urpremiär!
Eftersom jag inte vågar ge någon sammanfattande reflektion över vad Andreas sa i rädsla att inte göra honom rättvisa, så sammanfattar jag mitt eget beredelseord istället - med risk att verka självupptagen.
Den första av tre Café-kvällar den här hösten.
Nästa gång är det Poesi som står i centrum. Det är Kristina Wallbing från Boden som läser sina egna dikter. Eleanor Harlin Siruuma står för sång och piano. Det blir den 17 oktober kl 19.
Det blev en mycket lyckad kväll, tycker jag.
Det var kompositör Andreas Söderberg, som också är organist i församlingen, som berättade om sitt arbete som tonsättare av Missa Brevis. Det var intressant att höra hur han tänkte utifrån toner, takt, dur, känsla i förhållande till text och syfte med mässmusiken. Det var nog fler än jag som fick Aha-upplevelser.
Andreas egen kör, Nederluleå kyrkokör var med och gav smakprov på hans musik och illustrerande exempel på vad Andreas menade i sitt berättande.
Efter samtal och frågor och gott fika gick vi in i kyrksalen och firade mässa/nattvard. Nederluleå kyrkokör framförde då Missa Brevis i sin helhet. Det var urpremiär!
Eftersom jag inte vågar ge någon sammanfattande reflektion över vad Andreas sa i rädsla att inte göra honom rättvisa, så sammanfattar jag mitt eget beredelseord istället - med risk att verka självupptagen.
Jag utgick ifrån söndagens evangelietext från Johannesevangeliet kap 11, om Lasaros som hade dött i en för tidig död - det tyckte åtminstone hans systrar Marta och Maria. När Jesus kommer till syskonens hem så var Lasaros inte bara död utan också begraven. Jesus grät, gick till Lasaros grav och befallde att man skulle ta bort stenen från öppningen. Men Herre, han luktar redan, sa Marta.
Stenen togs bort, Jesus bad till Gud och sedan ropade han med hög röst: Lasaros, kom ut. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa åt dem: Gör honom fri och låt honom gå.
Stenen togs bort, Jesus bad till Gud och sedan ropade han med hög röst: Lasaros, kom ut. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa åt dem: Gör honom fri och låt honom gå.
Även om ingen av oss varit fysiskt död, så kan vi alla ha känt oss "halvdöda", fångade och insnärjda på olika sätt. På samma sätt som Jesus ropade på Lasaros, så tror jag att Jesus vill ropa på oss där vi är: Kom ut! Kom ut till livet, ljuset och befrielsen.
Lasaros gick själv ut ur graven. Jag tänker att de där stegen ut ur död, mörker och det som gör oss illa är som en bekännelse och bön till Jesus: jag vill ta emot din hjälp, ditt liv, din befrielse.
Så kan mässans Kyrie; Herre förbarma dig, förvandlas till Gloria och Sanctus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar