Välbekanta fotsteg...

Jag ligger i mörkret och halvsover

rullgardinen är nere trots att det är mitt på dagen

genom den halvöppna dörren

hör jag radion;

Dagens eko och Vädret.

Jag hör dig röra dig, plocka, gå

ibland med bestämda steg...

Plötsligt är jag barn igen;

minns hur mamma och pappa gick upp tidigt på morgonen,

kokade kaffe, åt frukost, småpratade

allt medan radion ostört förmedlade dagens nyheter och väder

Innan pappa cyklade iväg till sitt jobb som skolvaktmästare

hörde jag dem be tillsammans.

Så tryggt och kärt det är med välbekanta ljud;

vattenkranen som spolar,

radions röster och melodislingor som låtit likadant i decennier,

välkända steg,

rörelser med goda syften...

Tänkte så igår när jag låg och vilade mitt på dan. Så gott det kändes! 

Samtidigt så kan just vissa välkända ljud och bekanta steg väcka rädsla, oro, ja t.o.m. skräck.

Det beror alldeles på vad man varit med om - och vad det är man hör...

Det gör en vaksam och följer en hela livet....

Just fotsteg, tror jag det är många som lyssnar efter och blir duktiga på att tolka.

En morgon när jag kom till jobbet, så var två av personalen redan där och de gissade genom att lyssna på våra steg vem det var som kom. De prickade in oss alla. Vi har vårt personliga sätt att gå.

Familjemedlemmarna och andra man känner väl, tycker jag att man ofta kan höra (lite) hur de mår; genom deras sätt att gå - och det kan i sin tur påverka mig... ge en känsla av lättnad, oro, eller kanske stressa mig...

Tänk så många olika språk man kan uttrycka sig på!