En dikt som följt mig sedan jag läste den härom kvällen. Efter mötet med den här dikten så anar jag gång på gång de där tunna trådarna som dikten talar om både i mitt eget och andras liv. Och det kittlar till inom mig på något märkligt sätt... tänk att man kan leva livet så... så skört... så tillitsfullt...
Gungan
Du gungar
i gungan
med tunna trådar
av ljus
trådarnas fäste
kan du inte se
de försvinner
bakom förståndet
men du gungar
i tillit
som ett barn
Kristina Wallbing, juni 2011
här kan du läsa Kristinas dikter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar