I dag finns det inte så mycket annat att säga än att det är skönt med ljus, sol, grönska och blomstring. Trots att jag levt i många år och upplevt lika många vårar, så är det ändå alltid lika fascinerande.
Fylld av längtan vaknar våren,
fri från vinterns band.
Varmt och vänligt rör oss ljuset,
som en ängels hand.
Solen smeker värme mot jorden,
väcker allt till liv
och för vår skull står hon åter
i sin blomningstid.
....
Tack för alla dessa under,
som sker år från år
hoppets ljus i mörka stunder
våra ögon når.
Hjärta som av missmod har mattats,
än finns hopp om frid.
I gemenskap går vi åter
mot en blomningstid.
Text: Ingela Forsman, 1993 ur Psalmer i 2000-talet, nr 943 v1 och 3
Sent på eftermiddagen lyser solen så vackert på de nyutslagna löven på björken utanför vardagsrummet. Jag njuter av åsynen. Men det är nästan omöjligt att fånga på bild...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar