När jag åkte hem från kyrkan igår kväll så kände jag en stor glädje och tacksamhet över det arbete som jag har!
Tänk att jag får ha ett sådant intressant och omväxlande arbete! Jag har förmånen att få träffa såå många fina och spännande människor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Jag har kollegor som jag är stolt och glad över att få jobba tillsammans med.
I dag är jag ledig och det brukar vara detsamma som "trött". Det är väl inte så konstigt, när arbetsveckorna är fyllda av upplevelser och intryck som berör och det jag själv ger ut kommer från mitt innersta - dessutom är jag ju faktiskt inte så ung längre!
På tal om goda kollegor; så har jag idag läst i diktboken Molnskuggan av Solveig von Schoultz - som jag fått låna av en mina arbetskamrater. Solveig von Schoultz är en ny bekantskap för mig. Hon är finlandssvensk författare och poet. Hon debuterade på 30-talet och avled 89 år gammal 1996. Det finns en avskalad enkelhet i hennes texter som aldrig förenklar, som Märta Tikkanen skrivit om henne. Schoultz räknas som den finländska lyrikens grand old lady.
Alltid när jag ser de här trapporna liksom många andra, så tänker jag på Solveig von Schoultz dikt Trapporna. Dikten handlar om hur jag följer någon (jag tänker på mina barn) i mina tankar och förböner nerför trappor, längs vägar, i nya situationer... jag har liksom sett dem framför mig. De kanske har känt sig ensamma och utelämnade, men jag har varit med dem hela tiden. Så tänker jag också att det är med Gud, hur Gud följer oss i alla våra upp och nedgångar, även om det inte alltid har känts så.
Tänk att jag får ha ett sådant intressant och omväxlande arbete! Jag har förmånen att få träffa såå många fina och spännande människor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Jag har kollegor som jag är stolt och glad över att få jobba tillsammans med.
I dag är jag ledig och det brukar vara detsamma som "trött". Det är väl inte så konstigt, när arbetsveckorna är fyllda av upplevelser och intryck som berör och det jag själv ger ut kommer från mitt innersta - dessutom är jag ju faktiskt inte så ung längre!
På tal om goda kollegor; så har jag idag läst i diktboken Molnskuggan av Solveig von Schoultz - som jag fått låna av en mina arbetskamrater. Solveig von Schoultz är en ny bekantskap för mig. Hon är finlandssvensk författare och poet. Hon debuterade på 30-talet och avled 89 år gammal 1996. Det finns en avskalad enkelhet i hennes texter som aldrig förenklar, som Märta Tikkanen skrivit om henne. Schoultz räknas som den finländska lyrikens grand old lady.
LTU
Alltid när jag ser de här trapporna liksom många andra, så tänker jag på Solveig von Schoultz dikt Trapporna. Dikten handlar om hur jag följer någon (jag tänker på mina barn) i mina tankar och förböner nerför trappor, längs vägar, i nya situationer... jag har liksom sett dem framför mig. De kanske har känt sig ensamma och utelämnade, men jag har varit med dem hela tiden. Så tänker jag också att det är med Gud, hur Gud följer oss i alla våra upp och nedgångar, även om det inte alltid har känts så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar