Bodån, Boden
Det känns som om det var idag som vintern kom. Alldeles vitt ute av frost. Inte snö. Några minusgrader. Och sol. Frost och sol.
Vid frukostbordet grät jag. Samhället kan vara otroligt kallt och frostigt ibland! Jag läste i NSD om Hiyab, 3 år och Deymond, 5 år. Två föräldralösa barn, som bott ett år i ett fosterhem i Boden, som nu skulle avvisas till Italien där de inte känner någon. Deymond har en utvecklingsstörning med autistiska drag. De skulle ryckas upp från en trygg familjesituation. "De är våra små hjärtan", säger Therese Nilsson, fostermamman, sist i artikeln. Fosterföräldrarna är beredda att ta upp kampen, att kämpa för att få behålla barnen.
Räddade! Åtminstone tillfälligt. I kväll har jag läst på nätet att avvisningen är stoppad. Tills vidare.
Lite sol bland de frostiga snåren.
Emellanåt väcks hoppet, att bland allt det hårda och kalla, få se ljusglimtar, värme, medkänsla... Men det behövs alltid medmänniskor som är beredda att kämpa för de som är utsatta och avvisade.
Även om vägen är lång att gå, så är det oftast värt det. Jag önskar familjen Nilsson och de två barnen Hiyab och Deymond mod och kraft och allt gott! Jag hoppas också att de har många omkring sig som kan stötta och hjälpa dem.
Så fina frostbilder. Tänk att ni inte fått någon snö än, kanske blir det en ovanligt mild vinter i år istället. Och när man hör om en avvisning av små barn som rotat sej hos en fosterfamilj så kan man väl inte annat än gråta! Tur att det är uppskjutet tills vidare i alla fall.
SvaraRaderaVi hoppas verkligen det bästa för barnen!
SvaraRaderaJa, det är lite märkligt att vi inte har snö än, men då kanske inte vintern kommer att kännas så lång :-)