Så här i Allhelgonatid är det många som går till kyrkogårdarna och tänder ljus. Även om man inte gör det, så finns tankarna hos dem som gått före oss.
Min mamma har blivit änka två gånger. Efter andra gången bearbetade hon sin sorg genom att skriva av sig. Hon började skriva dikter. Och många dikter blev det!
I de två dikterna som jag har valt, beskriver hon sorgen och saknaden i vardagen, i det - som det kan tyckas - lilla.
Min mamma har blivit änka två gånger. Efter andra gången bearbetade hon sin sorg genom att skriva av sig. Hon började skriva dikter. Och många dikter blev det!
I de två dikterna som jag har valt, beskriver hon sorgen och saknaden i vardagen, i det - som det kan tyckas - lilla.
Att svälja tårarna
Det är svårt att vara ensam
med bekymmer och problem,
men naturligt då
att gå till vänner
som kan hjälpa.
Det är betydligt svårare
med små glädjestunder
och sköna upplevelser
att ingen ha att dela med,
ingen att berätta för.
Då kan jag inte
rusa iväg till vänner,
jag får behärska mig
svälja ner
då gråter mitt hjärta.
Astrid Hollingby, Rakt in i livet
Från Arvidsjaurs kyrkogård där min pappa, farmor och farfar och faster ligger.
Saknad
Ditt ljusa leende,
dina varma ord,
ditt "välkommen"
när jag kom hem från mitt arbete.
Din öppna famn
när jag ville kramas
(och det ville jag ofta)
Din glädje över
att få överraska
med något gott
eller något
som du skickat efter från Ellos.
Så hastigt jag förlorade allt!
Saknad
är en smärtsam känsla.
I längtan ligger det hopp
men saknad gör bara ont!
Astrid Hollingby, Rakt in i livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar