Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 16 november 2011

"Klimakterieklimat"

Det är inte bara jag som är i klimakteriet. Naturen har kommit ifatt mig.
Eller är det klimatförändringar?
I kväll den 16:e november kl 20 klippte Owe gräset och samlade ihop löv!
Åtta grader varmt ute. I Norrbotten!
Nog är det lite märkligt...

 Fotot är taget i oktober, Boden

Allvarligare och tydligare exempel finns på klimatförändringar än att Owe klippt gräset den 16:e november. Faktum är att det allvarliga läget kräver snabba förändringar och kraftfulla åtgärder. Fantastiskt nog kan vi enskilda människor faktiskt vara med och påverka och göra skillnad.

I dag på vår gemensamma präst- och diakonsamling i församlingen så pratade vi bl.a. om våra vigningslöften. I löftena sägs bl.a. om prästen:
...En präst skall i sitt ämbete leva som Kristi tjänare,
öppen för människors behov
och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen....


Vad innebär det att "i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen"?
Jag tror att det handlar mycket om vårt dagliga praktiska liv, vår livsstil, men också att uppmärksamma, påminna, finnas med i miljödebatten m.m. En uppgift som vi som kyrka också har är att bedja för naturen, och dess brukare och missbrukare. I dagarna vill vi också be för beslutsfattarna som finns med  på FN:s klimatmöte i sydafrikanska Durban.



Jag oroar mig för jorden
Gud, jag oroar mig för jorden,
för barnens framtid,
för växthuseffekt och ökenspridning,
för sura vatten och tysta skogar.
Girigt förstör vi den skönhet du skapat.
Gud, förlåt oss,
ge oss av din nåd
och förnya vårt sätt att leva.
Skapelsens egen ton ger mig hopp.
Den stiger från mullens maskar och kryp.
Den lever i kolatomen
och susar i gräset.
Den brusar mjukt i min egen kropp,
i celler och gener
som en livets hyllning till din kärlek.
Till dig, vår Skapare,
stiger jordens sång.
Stefan Edman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar