Hallå, hallå
Jorden anropar himlen!
Gaia anropar Gud!
Hör du mig, Skapare. Det är jag, din jord, som talar. Din vackra blå planet, den som du skapade med sådan omsorg och älskade så mycket.
Men jag mår inte bra, Gud! Jag har svårt att andas, det börjar bli för varmt, jag känner mig förgiftad och förödd.
Jag tror att det är de där jordlingarna du satte hit för att sköta om mig. Men jag tycker att de gör precis tvärtom! Gode Gud, de kan inte ha begripit vad du menade. De hugger ner mina skogar, de utrotar växter och djur, de fyller mig med rök och buller och aj! Nu sprängde de en bomb igen.
De slåss och bråkar och stressar och förgör varandra och allt som kommer i deras väg. Jag får andnöd av all röken i luften, jag får kramper av gifter i marken och vattnen. Jag blir så trött av alla oljud. Jag känner att jag börjar bli steril. Och jag vacklar under sopbergen de gör. Aj! Nu sprängde de en bomb till!!
Hallå himlen! Jag går under om inget händer! Du måste göra något, Gud! Säg till dina jordlingar att de måste sansa sig, jag håller inte för det här! Var ska de göra av sina barn och barnbarn när jag inte orkar längre. Jag tror inte att det finns någonmer som jag.
Hallå, hallå
Jorden anropar himlen!
Gaia anropar Gud!
Mayday, mayday, mayday...
Författare: Min "gamla" studiekamrat och vän Karin Olofsdotter
Hämtat från Kyrkornas globala vecka, 2008, ett drama till gudstjänst
Gaia var i grekisk mytologi moder Jord. Gaia var jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna.
Ordet gaia betyder "mark", "land", "jorden".
Den här gången har jag tagit bilderna från nätet. När jag slog på ordet Gaia så fanns bl.a.de här bilderna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar