I kväll har jag tittat lite på TV, en stund på en kanal, en stund på en annan... det var ganska smärtsamt, egentligen. Även om det inte var särskilt nytt. Hot, våld, skador, förnekande, förnedrande, fördömande...
Jag vet - tack och lov! - att det finns mycket gott också; kärlek, omsorg... men jag såg inte det på TV just ikväll.
Om vi verkligen såg varandra, så tror jag, att åtminstone en hel del av det onda, förnedrandet, fördömandet skulle minska.
Varje människa är unik och komplex - varje människa har sin historia, sina sår, sina glädjekällor...
Jag tänker på några rader från en lång dikt:
Jag vet - tack och lov! - att det finns mycket gott också; kärlek, omsorg... men jag såg inte det på TV just ikväll.
Om vi verkligen såg varandra, så tror jag, att åtminstone en hel del av det onda, förnedrandet, fördömandet skulle minska.
Varje människa är unik och komplex - varje människa har sin historia, sina sår, sina glädjekällor...
Jag tänker på några rader från en lång dikt:
........
Det händer men sällan
att en av oss verkligen ser den andre:
ett ögonblick visar sig en människa
som på ett fotografi men klarare
och i bakgrunden
någonting som är större än hans skugga.
......
Han växer fram ur det, och det ur honom.
Det är hans liv, det är hans labyrint.
Tomas Tranströmer, ur Galleriet
Foto: Astrid Hollingby Almroth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar