Och motsatsen förstås - det behövs inte så mycket förrän glädjen, hoppet, ron sjunker... ja, det här har jag väl skrivit förut - inget nytt under solen. Ändå frapperas jag av det flera gånger i veckan. Det lilla kan betyda så mycket.
Vad smittar jag själv min omgivning med? Törs nästan inte tänka på det...
Mina tankar går osökt till Nils Bolanders dikt Bara:
Bara ett vänligt leende,
en hälsning, varm och god,
kan vara nog att skänka
en livstrött levnadsmod.
Bara en knuten näve
och några bittra ord
kan släcka en människas glädje
och begå själamord.
Ett bud på ett enkelt ark papper,
en enda fattig rad,
kan göra en mycket sorgsen
så obeskrivligt glad.
Bara två stränga ögon,
en tystnad, isande kall,
är nog att bringa en ensam,
förtvivlad själ på fall.
O, slösa med varma blickar
och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda
det som är rolöst och sjukt.
Endast den kärlek som brinner
het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas
evighetsdröm att gro.
Nils Bolander, Valda dikter, Diakonistyrelsens Bokförlag, 7:e upplagan, 1963
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar