Tröst

I morgon ska jag hålla en föreläsning på LTU för sjuksköterskeelever i kursen Hälsa och lidande.
I bloggen ikväll får det bli några rader från mina tankar kring tröst.

Det som tröstar mest är att få lov att känna det man känner.

Om vi skapar utrymme och tillåtelse för alla former av känslor 

kan det bli till verklig tröst.

Vi som önskar vara andra människor till hjälp och stöd

har inte svar på alla frågor,

vi har inte någon makt över andras liv,

vi kan inte göra under ...

när vi blir medvetna om vår begränsning,

som vi ibland upplever som total vanmakt,

och accepterar den,

gör det oss öppnare och mer mottagliga för våra medmänniskor

-  då sker det märkliga

att vi kan bli till sann hjälp

och tröst!