Stjärntydare

En trevlig kväll i Porsökyrkan med mat och musik, avslutades med andakt. En del av andakten får bli mitt inlägg ikväll.

I söndags firade vi Trettondedag jul, som handlade om vise männens väg till Jesus. Som främlingar och sökare kom de från olika väderstreck, bakgrund och kulturer för att finna det viktigaste i livet. De lämnade sina trygga liv och vandrade steg för steg, för att söka något som de egentligen inte visste så mycket om. De var beredda att ta stora risker. Risken att komma fel, att ha missförstått eller att bli betraktade som galna. Och de fann Gud - på oväntat ställe. De trodde och tog emot honom i sina hjärtan.

Männen från olika håll, med olika kynne och språk fann varandra på vägen och förenades när de mötte Gud i det lilla försvarslösa barnet.

De såg säkert sig själva som främlingar, som nya i landet och sammanhanget.

Men för Gud var de inga främlingar, de var kända och sedda. Gud ledde deras väg, steg för steg via en stjärna. Det tog förmodligen olika lång tid för dem innan de nådde fram till varandra och Jesus.

Alla är vi inte vise män, kungar eller stjärntydare, men vi kommer från olika håll och har olika ryggsäckar med oss, vi har vandrat olika länge och vi har sett något som vi söker efter. Låt oss följas åt. Det blir lättare så.

Oavsett om vi känner oss som främlingar eller är hemmastadda i kyrkan, så är vi sedda och älskade av Gud och han vill leda oss framåt. I all vår olikhet får vi tjäna Gud och varandra.

Stjärnan ledde visa män

fram till Jesus, deras vän.

Vi kan följa samma stjärna.

Om vi gör det glatt och gärna

/:ska vi också hitta hem.:/

Text: N F S Grundtvig. Vers 6 på Psalm nr 133.

----------------------------------------------------------------------------------

I dag är det två-års jubileum för min blogg! Under detta andra år har sidvisningarna till bloggen fördubblats - det känns roligt. Tack alla ni som vill läsa och för all uppmuntran jag får!