Mötesplatser

Foto: Cornelia Ryås

På prästträffen idag pratade vi om mötesplatser. Mötesplatser med mig själv, andra och Gud.
Jag tror inte att det går att riktigt särskilja mötet med mig själv, andra och Gud. De hör ihop.

En förutsättning för att kunna möta en annan människa - mer än bara ytligt - är att våga möta sig själv. Att stanna till, lyssna till sin kropp, se, reflektera ... det hjälper oss att lära känna oss själva.


När jag reflekterar över vad jag är med om, varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer, vad det är som ger mig glädje och inspiration - så blir det ett möte med mig själv, det ger självkännedom.

Är vi ärliga mot oss själva, erkänner/bejakar rädsla, irritation, trötthet, ilska, skadeglädje...  - utan att döma oss själva, utan att värdera. Då släpper vi något av prestigen, det krampaktiga att vara så bra och duktiga,  bättre än vad vi i själva verket kanske är. Då, tror jag, att vi blir öppnare mot både andra människor och Gud. Vi behöver inte lägga energi på att dölja våra brister utan kan istället vara mer närvarande; lyssnande och seende. Vi blir också ödmjukare i vårt förhållande mot andra.

Det är lätt hänt att vi värjer oss mot möten som kan beröra oss (ofta omedvetet), om vi är rädda och osäkra  på våra egna reaktioner, att vi inte kan behärska oss eller hantera situationen. Ju mer självinsikt vi har desto tryggare blir vi i mötet med andra - även när vi är klart medvetna om våra svagheter och brister. Det är intressant, tycker jag...

Foto: Cornelia Ryås

Att vara sedd, att någon lyssnar, att det finns respekt, förtroende, en tillåtande attityd är viktiga ingredienser för att ett "verkligt" möte ska komma till stånd. Liksom att vi är beredda att ge varandra plats och tid, att vi inte är rädda för det oförutsedda, starka känslouttryck eller tystnad...

Det som förhindrar ett möte kan vara stress, att man inte kan höra eller se (dvs ljud och ljus), att inte kunna komma fram, få plats (t.ex. att det inte är handikappanpassat), att man inte känner sig välkommen...

Ja, det är mycket som påverkar, också min egen förväntan eller inställning...

Trots att vi inte alltid (eller sällan?) lever upp till de bästa förutsättningarna för ett möte, så kan det ske ändå! Ibland bara i ett par sekunder - och andra gånger kan det bli ett möte som räcker livet ut...

Gud kan vi möta på många sätt, inte minst i mötet med varandra. I en blick, ett leende, ett ord, en handling - i själva mötet oss emellan.
I samband med att vi möter oss själva, lär känna oss själva kan vi också få en skymt av Gud, höra Guds tilltal... Gud bor i oss.