Att vilja fly...

På söndag tänker jag predika om Jona. Det är helt underbart att berättelsen om Jona finns med i Bibeln. Ingen censur där inte. Sååå mänsklig han är!

Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan verkligen känna igen mig i honom...

Bara som en sådan sak att Jona vänder och springer när Gud kallar honom till uppdrag, som han inte gillar. Jag är ingen sprinter, men nog har jag hållit för öronen, gått med skygglappar och vänt ryggen till... alla uppgifter känns inte lockande eller gör en populär... Dock kan de vara både viktiga och nödvändiga!

Ibland vill jag bara fly, springa min väg - det kan gälla många områden i livet. När vill jag helst bara försvinna? Vid vilka situationer, uppgifter...? Och du?

Ska inte fördjupa mig i detta nu, ska först klara av mina uppgifter imorgon... får fortsätta tänka vidare på Jona (och mig) imorgon eftermiddag.

Söndagens tema är Nåd och tjänst.
Tänker på en av psalmerna som vi ska sjunga på söndag från Psalmer i 2000-talet med den fina titeln: 

Människa, ditt liv är stort

........

Trots den natt du ville fly

är Guds gryning alltid ny.

Dagen bär på möjligheten

att bli bönesvar för någon

som berövats värdighet.

Text: Lars Busk Sörensen, översättning: Ylva Eggehorn

Psalm 907 vers 6