Vid himlens grind

Jag fortsätter på samma tema som igår. När jag funderade på vad jag skulle läsa i går kväll på återträffen för sorgegruppen, så såg jag så många fina dikter:

 FRÅGA

Ingen frågade

om jag var lämplig

att följa ett barn den del av livet

som aldrig plånas ut

Från ingenstans

kom ansvaret

och du var här

Ingen berättade

om den sorg som följde

när uppdraget 

det största som livet gav mig

var slut

Från ingenstans

kom tomheten

och du var inte här

Lars Björklund, Ett skimrande trots, Libris, 2004

Mobilfoto: B.R.

VID HIMLENS GRIND

Vid himlens grind

där blåser en vind

från närmaste stjärna

så sval mot din kind.

Vid himlens port

står tofflor på rad

när barfota änglar

går molnpromenad.

I himlens sal

är väggarna blå.

Där leker Vår Herre

tittut med de små.

Britt G Hallqvist