Alla unga människor (alla äldre också, för den delen!) funderar mycket på sig själva; på vem jag är och varför jag är som jag är.
En bön som kanske några skulle kunna känna igen sig i är denna bön:
Att vara annorlunda
Inte som de andra.
Annorlunda.
Sån är jag, min Gud.
Och jag undrar,
varför, Gud,
är mina tankar långsamma?
Varför, Gud,
kommer mina ord så sakta?
Ska det alltid va´ så här?
Att va´ rädd ibland, bli retad,
bli sist, bli ensam?
Gud, du som bryr dej om varje barn,
du ser mej,
du vet att jag finns.
Och Jesus vet,
han såg dem som va´ annorlunda.
Och han tog barnen i sin famn.
Tack för det jag kan.
Jag kan ...
Tack för dom som hjälper mej,
tack för ...
Tack för Jesus, min vän,
han som ser mej.
I hans ögon är jag
- en ögonsten.
En ögonsten.
Amen.
Lars-Åke Lundberg, Barnens bönbok, Origo, 1991
Jag vet inte om det finns tid och möjlighet för mig att blogga under helgen - om inte, så återkommer jag på söndag kväll. Önskar er en fin helg! Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar