Foto:B.R.
Varje år blir jag lika fascinerad över det nya livet, som finns under fula, smutsiga och vissnade blad och strån! Det som inte såg ut som någonting annat än skräp, var ett slags skydd för nytt, friskt och starkt liv.
Det känns som om luften nu vibrerar av längtan efter lövsprickning och blomning.
På vägen till stugan. Foto:B.R.
På eftermiddagen åkte vi en stund till stugan. Där höll vi mest på inne. Efter bodelningen från min makes föräldrar så fick vi några gamla möbler, som vi nu försökte hitta bra platser till. Det är redan ganska fullt, så det tog ett tag innan vi fick till det någorlunda.
Foto:B.R.
I stugan har vår gamla Schäfertik (12 1/2 år) en given favoritplats under köksbänken på sin bädda som hon fick när hon var valp. Hon har verkligen blivit gammal och trött på sista tiden. Det kommer att bli konstigt att åka till stugan utan henne...
Foto:B.R.
Så var då den här påskhelgen slut. Men påskens innehåll får vi fortsätta att leva i (och av), som tur är... eller rättare sagt: det är nåd.
"Frid åt er alla" , som Jesus säger i dagens evangelietext (fr Joh. 20).
Jag la in en länk till din fina blogg på min egen blogg. Om du inte misstycker!
SvaraRaderaNej, det känns ju bara som en ära! Jag ska lägga in din blogg på min också :-)
SvaraRadera