På väg

 Ankan hör hemma i Umeå hos sonen och hans sambo.

Stilla veckan är inledd. För min och min makes del så blir den nog inte så stilla. Efter min arbetsdag i söndags, så körde vi till Umeå, till vår son och hans sambo.
Kvar hemma i huset är vår schäfer som fått sällskap de här dagarna av min mamma och hennes man.
I morse fortsatte vi vår väg söderut.
 

Anledningen till vår resa väcker många tankar och känslor, eftersom den handlar om mina svärföräldrars bortgång.

Vi har kört den här vägen många gånger, alla årstider och alla tider på dygnet. Det är många platser man hinner passera - och många platser väcker minnen...

Piteå, där jag är född och uppvuxen; Umeå, där jag läst; Docksta, där vi jobbat ett par somrar på Veåsand (Sommarhem); Uppsala, där jag också har läst, Hallstahammar, där jag hade min första församlingstjänst... osv osv

Höga kusten bron

Många mil blev det idag. Och många platser och upplevelser har jag/vi hunnit vara med om under vår livsväg så här långt. Vägarna är inte alltid lätt framkomliga - spännande är det ändå att leva och se vad som händer bakom krönet...

Hemma hos svåger och svägerska i Uppsala

I Uppsala blev vi bjudna på mat hemma hos svåger och svägerska innan vi fortsatte den sista etappen till Örebro. Mat och gemenskap gav ny styrka till fortsatt färd. Det är tur att det finns rastplatser och vilopauser under livsvägen.

Och glädje. Sista bilden är på en tovad "Muntergök", som hänger i taket i vardagsrummet i Uppsala.

Muntergök