Soldatens påskdag

Porsökyrkan, Luleå. Mitt i ett bostadsområde och nära Universitetet.
Foto: B.R.

Arbetsdagen avslutades med Veckomässa i Porsökyrkan. Påskljuset var tänt och de sex ljusen på altarbordet. Den liturgiska färgen var vit - högtidens och festens färg.

Porsökyrkans altarbord ikväll. Tagit med mobiltelefonen. Foto:B.R.

Under påsktiden får vi följa flera av Jesu närmaste vänner, när de möter Jesus för första gången som uppstånden och deras reaktioner på det. Men hur reagerade makthavarna, soldaterna, de som hånat, slagit, spikat fast Jesus på korset - när de hörde ryktet om Jesu uppståndelse? Hur kändes det för dem? Vad tänkte de?

Kristusljuset som tändes på Påskdagen. Porsökyrkan.

Daniel Kviberg har reflekterat kring en av soldaterna nära Jesus. Jag citerar en del av dikten:

Soldatens påskdag

Jag korsfäste honom i fredags

och vaktade graven i natt 

mot tjuvar, sömnig och frusen

och lite rädd där jag satt

i mörkret och tänkte på orden

jag ännu i öronen hör:

Fader! Förlåt soldaten

som inte vet vad han gör!

Då rivs mörkret bort som en bindel

av ett ljus som jag aldrig sett!
....

Han lever - han som jag har dödat.

Han vill bli min bror och min vän,

och inga mutor i världen

kan ändra den sanningen.
.......

Daniel Kviberg, Bokstäver, Westerbergs förlag, 1983

Altarbordet i Nederluleå kyrka. Foto: B.R.