Lång dags färd

I går var en intensiv dag och anledningen till att vi var i Örebro. Det var bodelning efter mina svärförädrar med allt vad det innebär av känslor, uppbrott och avslut.
För mig innebar dagen också annat. Vid Nikolai kyrka hade jag stämt träff med en ungdomsvän.

Vi hade inte setts på ung 20 år! Det kändes fantastiskt att få mötas igen. Vi berättade och berättade... skrattade och grät.

Det var en solig, varm och vacker dag. För mig som norrbottning så var det härligt att få del av den begynnande grönskan och "blomlivet". Här är en backe full av krokus.

Magnolia på väg att slå ut

Efter att ha suttit och pratat vid en uteservering gick vi sedan runt i Örebro och fortsatte dela tankar och upplevelser, blandat med gamla minnen...

Läckra träd som jag inte vet vad de heter

Wadköping

Så rikt det är att ha vänner och vänner som består! Det är märkligt det där med vänner och släktingar, hur man med vissa personer nästan bara kan fortsätta prata där man slutade sist, trots att det kan ha gått många år och många händelser emellan. Något att vara rädd och varsam om!
Framåt kvällen lämnade min man och jag Örebro för att fara norrut igen.

Vi stannade till i Uppsala igen, hos svåger och svägerska. Där vi fick goda samtal och mackor. Sedan fortsatte vi (oklokt?) att köra hela natten lång.

Passerade Höga kusten bron tidigt på morgonen. Fortsatte till Umeå, där vi lämnade en möbel som vi köpte på IKEA i Västerås på beställning till sonen och hans sambo, som nyss flyttat ihop i en tre-rums lägenhet. Där sov vi ett par timmar innan vi körde den sista biten  (30 mil) hem till Boden.

Så mycket några få dagar kan rymma, inte bara av mil, utan framför allt av möten. Möten med dem vi är släkt med och andra viktiga personer i livet. Vi vet mycket om varandra och våra bakgrunder, men vi vet inte allt ... tänk så mycket som ryms i en människa; all kamp, all längtan, drömmar och mål, besvikelser och sår - och allt detta formar oss till de unika personer vi är. Så viktigt att visa varandra respekt, för trots att vi tycks känna varandra väl, så vet vi egentligen ganska lite... 

Min sons söta sambo är jätte-duktig med växter. Det här är en av hennes fina orkidéer - det får representera det sköra och vackra i oss människor som i sin svaghet samtidigt är vår styrka.