Strax före gryningen

Från dagens evangelietext (Matteusevangeliet kap 14 vers 22-33) så är det framför allt orden "Strax före gryningen kom han till dem" som har fastnat hos mig. Strax innan gryningen, det är då det är som mörkast, känns som mest hopplöst och tungt, det är då oron och ångesten kryper in i varje del i oss ... då "kom han till dem".  Man brukar tala om vargtimmen, den på efternatten mellan klockan tre och fyra, då vilddjuren i själen börjar yla och spöken av olika slag hemsöker oss. Räkna får hjälper inte mot själens ångest. Inte mot "min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen" (citat från Pär Lagerkvists expressionistiska diktsamling Ångest, 1916). Vågar vi tro att Han kommer till oss då? Att Han finns där?

Strax före gryningen kom han till dem ... de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." ... "Herre, hjälp mig!" Jesus sträckte genast ut handen .... (från Matt 14:22-33).

Ylva Eggehorn är en av mina absoluta favoritförfattare. Hon har skrivit flera dikter om just timmen innan gryningen. En av dem finns i Den svenska Psalmboken med tillägg (Verbum) nr 717 Innan gryningen (1999). Benny Andersson har skrivit musiken. Den är helt underbar, tycker jag.

En annan av Ylva Eggehorn är från diktboken Han kommer, Bonniers, 1975.

Kom närmare, bli kvar hos mig.

Det mörknar och kanske ljusnar det på nytt igen.

Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast som

sjunger timmen innan gryningen.

(slutstroferna på Y. Eggehorns Psalm 717 i Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum)