En lång arbetsdag är slut. Den började med enskild handledning som vi har varannan vecka ungefär och avslutades med en samtalsgrupp för föräldrar som mist små barn (i magen eller några veckor), som jag har tillsammans med en kurator på sjukhuset.
För en tid sedan såg jag den här psalmen i Psalmer i 2000-tal, nr 906. Den kan kanske uttrycka något av vad man kan känna när man förlorat ett barn, eller någon annan man älskar. Jag har aldrig hört den sjungas, så det skulle vara spännande att få höra någon gång.
Alltför omöjlig att fånga
Alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar,
själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.
Som en vindil genom luften, som en fjäril flyger bort,
som en viskning hörs bland bergen blev ditt liv här alltför kort.
Som ett solsken genom mörkret, som en saga kom och gick
som en gryning ovan molnen var den enda tid du fick;
det kom änglar dig till mötes tyst togs andan ur ditt bröst,
under tusen fåglars stämmor gjordes sommaren till höst.
Som en havsbris över ytan, som en smekning på min kind
som ett månsken genom natten var ditt liv här som en vind:
alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar,
själva kärleken och skapelsen vara budskapet du bar.
Text: Gunilla Stjerngren
För en tid sedan såg jag den här psalmen i Psalmer i 2000-tal, nr 906. Den kan kanske uttrycka något av vad man kan känna när man förlorat ett barn, eller någon annan man älskar. Jag har aldrig hört den sjungas, så det skulle vara spännande att få höra någon gång.
Alltför omöjlig att fånga
Alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar,
själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.
Som en vindil genom luften, som en fjäril flyger bort,
som en viskning hörs bland bergen blev ditt liv här alltför kort.
Som ett solsken genom mörkret, som en saga kom och gick
som en gryning ovan molnen var den enda tid du fick;
det kom änglar dig till mötes tyst togs andan ur ditt bröst,
under tusen fåglars stämmor gjordes sommaren till höst.
Som en havsbris över ytan, som en smekning på min kind
som ett månsken genom natten var ditt liv här som en vind:
alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar,
själva kärleken och skapelsen vara budskapet du bar.
Text: Gunilla Stjerngren
Birgitta - först vill jag beklaga anledningen, den svåra, som gjorde att Du hittade texten. Jag har skrivit den. Om den inte finns utlagd m musik på nätet, så tar nog ingen kyrkomusiker illa upp om Du frågar om de vill spela vid tillfälle. <3
SvaraRaderaTack Gunilla för en mycket fin text, som jag tror att många kan känna igen sig i!
SvaraRaderaKantorn i den kyrka som jag jobbar i, ska spela den för mig :-)
Tack igen! Hoppas att du fortsätter och skriver :-)