Så är då en arbetsvecka slut. För min del. En vecka med många möten och samtal. Enskilt och i mindre grupper. När jag samlar ihop det jag fått möta så är det uttryck för tacksamhet, förtvivlan, sorg, hopp, förnedring, varför, eftertänksamhet, ensamhet, ilska, omsorg, längtan - en blandning av allt det som livet rymmer. Tänk att allt detta finns sida vid sida och ibland t.o.m. samtidigt.
Vilka resurser människan bär inom sig, som kan överleva och hitta sätt att hantera de mest svåra situationer - situationer som vi innan tänkt: "det skulle jag aldrig klara". Så är det ju också med uppdrag/uppgifter, som inte alls är traumatiska, men som vi ändå trott att "det kan inte jag" - och som vi, när rätt tillfälle kommer, faktiskt kan göra riktigt bra. Det gäller "bara" att våga fånga tillfället.
Efter arbetsveckans alla intryck vill jag be om Guds välsignelse,
formulerat av Martin Lönnebo:
Välsigna mitt arbete så att jag får ro att vila,
välsigna min vila så att jag får kraft att arbeta,
välsinga mitt allt så att vila och arbete finner frid.
Mycket tänkvärt. TAck.
SvaraRadera