Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 17 januari 2011

Låt mig få se ditt ansikte

Att "se någons ansikte" betyder ofta i Biblen: att möta någon eller att träda fram för någon.
Jag tycker mycket om orden mannen säger till kvinnan i Höga Visan (Bibeln): låt mig få se ditt ansikte (kap 2 vers 14). De håller på att lära känna varandra. Det svåraste i alla relationer är att våga vara sann och ärlig. Att visa sig som den man verkligen är, att visa sitt ansikte utan att förställa sig.

En upplevelse som min mamma och jag var med om sommaren 1988, på ett pendeltåg mellan Älvsjö och Handen.

Förtroende på pendeltåg
Vi tvekar något när vi ser honom
men sätter oss mittemot.
Han är punkare
med mycket gelé
hans hår står rakt upp
och hänger i testar ner över ansiktet.

Han har en kasse med öl med sig,
dricker - fast man inte får.

Hans sko är nära min vita kappa.

Vi skymtar hans blick,
vi känner att han ser på oss.

Efter en stund böjer han sig fram och frågar:
- Är ni systrar?

Vi samtalar en stund om att vara lika,
om kärnkraften och skogen.
- Det skulle vara lättare att leva
om det fanns mer skog, sa han.

Innan han steg av vid Handens station,
drog han undan håret från ansiktet
- och vi fick se hans ansikte!


Den här händelsen glömmer jag aldrig. Nu och då får jag vara med om liknande situationer - det är heliga ögonblick. Ovärderligt.
I bland är det jag som vågar visa mitt ansikte...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar