Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

onsdag 19 januari 2011

Mod

Tack för all positiv feedback som jag har fått på olika sätt för min blogg! Det värmer! Det kräver, trots allt, ett visst mod att våga "ta plats" och synas. Åtminstone är det så för mig. Jag är medveten om att jag inte alltid skriver språkligt rätt - speciellt svårt har jag för prepositioner. För mig är det en övning i att våga "visa mitt ansikte" (som jag skrev om härom dagen) med mina brister och utan att ha kontroll över vilka som läser och hur läsarna reagerar på det jag skriver. Predikat har jag gjort sedan jag var mycket ung och det är ju också ett blottande på ett sätt, men för mig så känns det mer tryggt - och jag ser mina åhörare, även om jag inte kan höra vad de tänker och tycker... Skrivna ord är mer definitiva och kan lättare missförstås - tonen i det som sägs hörs inte. Nu har jag ju inte öppnat mig så mycket  och skrivit särskilt mycket om mig själv, så jag har egentligen inte utsatt mig för någon stor fara - men ändå... lite modig tycker jag nog att jag är!

På tal om feedback så är det nu möjligt för alla att kommentera mina inlägg, vilket det inte var förut. Min dotter har - via telefon - hjälpt mig att fixa den inställningen. Det var ju inte speciellt svårt, men man ska veta var man kan hitta den inställningen... Tur att man har barn som kan lära en saker. Ja, tur och tur - det är ju en gåva!
Det är lite speciellt det här när ens barn börjar växa om en, inte bara till längden, utan också i kunskaper. För mig är det helt ok att mina barn kan mer än jag i dator- och IT-frågor, det kan vara svårare att acceptera när det gäller andra områden, som jag tycker att jag borde kunna bättre. Men det är väl mod det också att kunna acceptera det. Det hör till livets gång. 

Tommy Hellsten har skrivit i Ju mindre du gör desto mer får du gjort (Cordia, 2001) många kloka ord, bl.a. om mod. Vi tror ofta att mod betyder att inte vara rädd, skriver Hellsten, men "mod är i själva verket att göra det man tänkt sig trots att man är rädd". Han skriver vidare att mod är "rädslans följeslagare eller dess motkraft" och att mod är "rädslans positiva konsekvens" (sid 54).
Några sidor längre fram har Hellsten en rubrik som också handlar om mod (s 59): "Den som vågar möta sin sanna identitet är en hjälte".
Detta är en bok som jag varmt rekommenderar.

3 kommentarer:

  1. Sant det där att barna växer om en och t o m blir klokare ibland. Känns konstigt men samtidigt blir jag tacksam över hur livet fungerar. Så mycket "eget" ett barn har i sig som inte har med min fostran att göra. Det bara kommer känns det som...
    kram syster Ingela

    SvaraRadera
  2. Då måste jag ju försöka kommentera igen. Gjorde ett par försök i början men de kom inte in. Och visst kräver det ett visst mod att blogga, det tycker jag också. Även om jag är van att skriva så är det en annan sak att skriva om egna tankar och känslor, det vågade jag inte i början, då skrev jag mer allmänt. Nu är jag mer öppen och det känns bra - så jag tycker vi är riktigt modiga båda två!Kram!

    SvaraRadera
  3. Ingela; det är verkligen fascinerande - och befriande.

    Ingabritt; ja, visst är vi modiga! Det är kanske ett släktdrag :-)

    SvaraRadera