Omtanke

Båda våra utflyttade barn är på långresor just nu. Mitt i arbete och vardagssysslor, så går tankarna till dem. Det blir de aldrig för stora för - och förmodligen jag aldrig för gammal för...
Hittade bland mina gamla urklipp dessa två tänkvärda dikter:

Mor, hör du mig?

Min mor, min nära!

Jag säger ditt namn försiktigt:

Mor, jag vill inte såra

(navelstängen är nyligen avklippt

den kräver salva och plåster)

men du måste lyssna på mig

när jag säger

att jag måste gå min egen väg.

Jag behöver inte din oro

din misstro

dina onda aningar.

Jag behöver din ro

din tro

din förtröstan.

Hör du mig?

Siv Arb ur Under bara himlen

Omtanke

Hur ger man omtanke

utan att inkräkta

känner oro

utan att övervaka

manar till försiktighet

utan att tjata

ger trygghet

utan att minska friheten

Thord Wallén