Det var så vackert ute så det var svårt att sluta att fotografera - ändå går det inte riktigt att fånga på bild. Det är ett speciellt ljus - och en speciell luft, som på något sätt ger hopp om något som är på väg.
Här är några av bilderna och ett par dikter som jag associerar till:
I den knädjupa snön
knegade jag fram
i blåa stövlar -
jag gick in i mörkret
som sköljde över mig
då först
såg jag ljuset
Kjerstin Andersson
Ingenting
kan hindra ljuset
när det vill fram.
Genom dimma och mörker
tränger det
och bryter igenom.
Ingen
kan hejda dagen
att gry.
Även den svartaste natt
måste ge vika
för morgonen.
Och aldrig
är ljuset så ljust
som när det nyss
har lämnat mörkret.
Astrid Almroth Hollingby
Såå otroligt vackra bilder!
SvaraRadera