I varsamma händer

I dag har jag haft lite tid för att mentalt förbereda mig för en etikrond som jag ska vara med på imorgon på sjukhuset, som jag jobbar på. Det är sällan som jag tycker att jag har ro att sitta och läsa på jobbet, men idag har jag kunnat det en stund. Jag har tittat i boken "Etik i arbete med människor" av Jan-Olav Henriksen och Arne Johan Vetlesen (Studentlitteratur, 2001), som jag tycker är en mycket bra bok. Författarna skriver om att vi människor har icke-valda grundvillkor som kännetecknar vår mänskliga existens. Det är beroende, sårbarhet och dödlighet. Beroende innebär en risk. Ett beroende baserat på sårbarhet gör människolivet till något skört. Vi löper alla risken att inte få det vi behöver från andra och som bara andra kan ge oss, t.ex. att bli sedda och bekräftade.
Vi är beroende av varandra livet igenom, inte bara vid livets början och vid livets slut. Som patient kan det bli särskilt sårbart - man lägger - i viss mån - sitt liv i någon annans händer. Ju mer själva livet står på spel desto mindre inflytande (oftast) har man över sitt liv, förmågan försvagas att forma det liv som man önskar. Så viktigt att få bli bemött, omhändertagen med varsamhet och respekt!

Mina tankar går till Eva Magnussons dikt
I varsamma händer
bara i varsamma händer
vågar jag lägga
mina ömtåligheter
sköra
som småfågelägg
på bädden av dun
....
bara i stilla händer
av insikt beredda
och kärlek
kan främlingskapet finna
ett gömsle
för vilsen gråt

(ur diktsamlingen Du har en Far, Libris, 1979)