Varför finns det hårda stormar, krig och hungersnöd?
Det var en fråga som ställdes i Änglar utan vingar.
I ett bildspel som gick under gårdagens Internationella dag i Porsökyrkan kunde man ta del bl.a. av följande:
(Om du klickar på bilden blir den större och lättare att läsa)
En upplevelse som många föräldrar och syskon är med om.
Hur hemskt skulle det inte vara??!
Jag tycker om den här teckningen som en av barnen från Körkul eller Björnligan i Porsökyrkan har gjort. Jag tolkar den så att det är det större barnet (4 år) som är ledsen och att det är det lilla barnet (1 år) som visar omsorg och frågar: Hur är det?
Vi är aldrig för små eller obetydliga för att vara till stöd och hjälp för andra, även om de kan tyckas större och starkare eller kommer från ett annat land eller kultur.
Ofta är det till stor hjälp och tröst bara det att någon ser och frågar hur man har det.
Det är precis som det uttrycktes i musikalen igår i sången Du tror att du är den enda:
Ingen ser att jag är ensam,
fast jag har rätt många vänner.
Varför finns det inte någon som kan se vem jag är?
.................
Du tror att du är den enda,
som ingen lyssnar på,
men jag behöver dig,
som du behöver mig,
det är det enda vi kan va säkra på.
....................
Karin Runow
Vill du lyssna till en del av sångerna ifrån Ängel utan vingar och se framförandet
En bön som sjungs i barngrupperna i Porsökyrkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar