Siv

Det finns många starka kvinnor. Kvinnor som är goda förebilder. Kvinnor som kan och som vågar.
I dag på på Kvinnodagen tänker jag på en kvinna som jag aldrig kommer att glömma.  Jag kallar henne för Siv - som har namnsdag idag, 8 mars.

Siv kom för att arbetsträna på den arbetsplats som jag var på.  Det var en öppen verksamhet där många män och kvinnor som hamnat utanför samhället fick stöd och hjälp. De flesta var missbrukare av olika slag med en hel del kriminalitet med i bagaget.
Jag gissar att Siv aldrig druckit en droppe alkohol eller rökt en cigarett - och ännu mindre gjort någonting brottsligt.
Vi hörde om Siv att hon var "svag i nerverna", som det benämndes på den tiden. Hon hade social fobi, hade svårt att vara i större folksamlingar, att åka buss mm.
Visst var det några som ifrågasatte vad hon skulle göra på vår arbetsplats...
Hennes arbetsuppgift var att sköta om krukväxterna - och det var hon mycket duktig på. Det blomstrade verkligen! Gästerna i vår verksamhet kände sig hemma i huset och var inte alltid så finkänsliga. De hojtade på Siv och undrade vem hon var... och så blev de mer och mer bekanta, denna tysta och försiktiga kvinna och våra mer eller mindre "buffliga" gäster. En dag såg vi henne  - hon som hade social fobi! - sitta och trängas med gästerna i "rökrummet". De älskade henne - hon hade blivit en av dem. De hade fullständigt accepterat henne - trots helt olika bakgrund och språk. På samma sätt som hon såg potential i de misskötta växterna, såg hon med ömhet och möjligheter på dessa män och kvinnor som blivit illa behandlade under livet.

En kväll i veckan var det någon form av "underhållning". En sådan kväll minns jag alldeles särskilt.  En grupp sångare från en kristen församling var där. Mitt i allt blev det bråk mellan två av de manliga gästerna, en stol flög genom rummet, hot och smockor hängde i luften - vi som kände männen visste att det skulle kunna sluta riktigt illa. Någon var på väg att ringa polisen. Då stiger Siv fram, går lugnt och ställer sig mitt emellan de två männen som bara jäser av ilska, och säger: Ska ni slå varandra, så får ni slå mig först. De kom helt av sig. Ingen kunde slå Siv - och inte ens bli arg på henne. Dessa tuffa och råbarkade män hade full respekt för Siv. Denna försynta lilla kvinna, som helt och fullt bara var sig själv - hade vunnit deras förtroende. Alla andades ut. Siv hade räddat situationen.

Kvinnor kan, kvinnor vågar - men det går inte bara efter fysisk styrka, storlek eller hälsa. Jag förmodar att hennes namn aldrig har blivit nämnt i någon tidning, eller uppmärksammats på något annat sätt - men hon var stor och stark i våra ögon som fanns där på den tiden.

Hon var verkligen en ängel utan vingar, som inlägget igår handlade om...