Vilken dag det blev idag! Många olika människor har jag träffat och hälsningar har jag fått.
Ett institutionsmöte på LTU där vi fick presentera Kyrkan på Campus för professorer och direktorer - vänliga och positiva ansikten lyssnade och ställde frågor.
Under några timmar mitt på dagen var Porsökyrkan full av aktiviteter. I ena änden samlades föräldrar och små barn till "Babysång" - hela lekhallen var fylld av barnvagnar. I andra änden av kyrkan var "Sång till hälsa", som sedan avlöstes av "Musik till hälsa". Kände mig så lycklig över alla människor som trivs i kyrkan och som kommer igen, vecka efter vecka - och tar andra med sig.
En överraskande hälsning nådde mig på eftermiddagen när jag lyssnade av mitt mobilsvar - en syssling som hade hittat igen mig i cybervärlden. Så skojigt!
Innan jag lämnade Porsökyrkan för att åka hem kryllade det av barn och ungdomar med och utan vingar - det var övning på musikalen Ängel utan vingar, som ska framföras på söndag.
Hemma fick vi äntligen höra sonens röst i telefon, ikväll landade han i Sverige igen för några veckor framåt. Vi fick ta del av spännande upplevelser från Cape Town i Sydafrika.
Dagen avslutades dock med en mycket tråkig hälsning, ett sorgebud - som gör mig ledsen.
Så mycket en dag kan rymma. Utan att egentligen vara så speciell.
Ett institutionsmöte på LTU där vi fick presentera Kyrkan på Campus för professorer och direktorer - vänliga och positiva ansikten lyssnade och ställde frågor.
Under några timmar mitt på dagen var Porsökyrkan full av aktiviteter. I ena änden samlades föräldrar och små barn till "Babysång" - hela lekhallen var fylld av barnvagnar. I andra änden av kyrkan var "Sång till hälsa", som sedan avlöstes av "Musik till hälsa". Kände mig så lycklig över alla människor som trivs i kyrkan och som kommer igen, vecka efter vecka - och tar andra med sig.
En överraskande hälsning nådde mig på eftermiddagen när jag lyssnade av mitt mobilsvar - en syssling som hade hittat igen mig i cybervärlden. Så skojigt!
Innan jag lämnade Porsökyrkan för att åka hem kryllade det av barn och ungdomar med och utan vingar - det var övning på musikalen Ängel utan vingar, som ska framföras på söndag.
Hemma fick vi äntligen höra sonens röst i telefon, ikväll landade han i Sverige igen för några veckor framåt. Vi fick ta del av spännande upplevelser från Cape Town i Sydafrika.
Dagen avslutades dock med en mycket tråkig hälsning, ett sorgebud - som gör mig ledsen.
Så mycket en dag kan rymma. Utan att egentligen vara så speciell.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
Må ni alltid vara fyllda av livsmod.
Ps 22:11, 27
Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig.
Ps 33:22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar