Skärtorsdag

Ikväll har det firats Skärtorsdagsmässa i Porsökyrkan, liksom i många andra kyrkor.

På Skärtorsdagen minns vi på ett särskilt sätt Jesu sista måltid, dvs när nattvarden instiftades.

Välsignelsens bägare som vi välsignar,

ger den oss inte gemenskap med Kristi blod?

Brödet som vi bryter,

ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?

Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många -

en enda kropp,

för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Första Korinthierbrevet 10:16-17
www.bibeln.se 

I slutet av mässan dukades altarbordet av och ljusen släcktes allteftersom. När orgelmusiken tonade ut och allt ljus var släckt, gick vi alla tysta i mörkret ut till entrén.

Musiken och mörkret gav en ödesmättad stämning, och som någon sa efteråt, "det var nästan lite kusligt". Ja, det var det naturligtvis den den där sista kvällen innan Jesu död; obehagligt och farligt. Det handlade om hat, förräderi, rädsla, allt gick det säkert inte att sätta ord på.

Vi som lämnade kyrkan ikväll behövde inte känna samma rädsla, vi har facit. 

Det finns ett ljus, ett kors, ett hopp. 

Kristi kropp för dig utgiven.

Kristi blod för dig utgjutet.