En liten papperslapp

När jag i eftermiddag hade svängt ut på 97:an och kommit upp i fart, upptäckte jag till min förvåning att det satt en liten vit papperslapp fladdrande under ena vindrutetorkaren. Det var inte en böteslapp. Det var inte heller reklam. Jag såg att det var skrivet något med en kulspetspenna. Vad var det för meddelande? Naturligtvis tänkte jag först att det var någon som ville läxa upp mig, att jag stått på fel parkeringsplats eller någonting liknande. Samtidigt som jag funderade på vad det stod så höll jag hela tiden ett öga på lappen. Tänk om den skulle flyga iväg och jag skulle aldrig få veta vad det stod. Tänk om det var en hemlig beundrare... :-)
Efter en stunds grubblande så anade jag vad det kunde handla om. Någon hade kanske skadat bilen och lämnat ett telefonnummer. Då blev jag väldigt ivrig att hitta någonstans att stanna och livrädd att lappen skulle flyga iväg!
Ja, så var det! Någon hade backat in i bilen och lämnat ett mobilnummer. Efter inspekterande av både maken och mig så hittar vi inget annat än några svaga små skrapmärken. Men så roligt med en ärlig människa!

Det påminner mig om ännu en ärlig person. Det var för några veckor sedan. En stund efter att jag hade pratat med min dotter som bor i Stockholm, så ringer min mobil. Jag ser dotterns ansikte på skärmen och blir lite förvånad över att hon ringer igen. Men så kan det ju vara.
När jag svarar så hör jag att det inte är dotterns röst. Många tankar hinner fara genom huvudet.
Det är en tjej som hittat dotterns mobil på ett säte i tunnelbanan! Hon ringer upp mig, eftersom jag var det senaste numret (eller för att det stod mamma kanske). Jag fick hennes telefonnummer och jag lovade att försöka få tag i dottern. Det var inte så enkelt eftersom jag inte kunde nå henne per telefon och jag visste att hon var ute på stan. Jag kunde föreställa mig hur förtvivlad hon var som tappat mobilen. Jag lekte detektiv och lyckades få tag i en kompis (som jag aldrig träffat) till henne via FB - och när hon en stund senare träffade dottern kunde hon berätta hur allt låg till. Dottern hade inte märkt att hon hade tappat mobilen - så hon trodde att det var ett skämt först!
Allt ordnade sig. Vi känner en stor tacksamhet och lättnad över att det var just denna unga ärliga tjej som tog hand om hennes mobil!

Kudde från Urbanstore

Härligt att det finns ärliga personer!
Så skönt det är att få konstatera att det faktiskt finns rätt många människor som vill och gör gott för enskilda människor, men också för hela mänskligheten.

Hörde just på nyheterna ikväll om 15-åriga pakistanskan Malala hur hon fortsätter - trots mordförsöket! - att ivrigt tala om och vilja lära sig om mer om sociala rättigheter. Vilket föredöme för både barn och vuxna!