Du har aldrig begärt av mig

I går avslutade vi vår Vuxenkonfirmations- och Samtalsgrupp i Porsökyrkan med att tala om vår personliga tro och om olika trosuttryck. Kyrkans trosbekännelser är inte alltid så lätta att förstå eller omfatta med sin tro - men de kan vara en hjälp att få vila i. När min egen tro vacklar eller när jag inte tycker att min tro räcker till får jag bli buren av kyrkans gemensamma och världsvida bekännelse/tro.

Men vems tro räcker till?!
Vad är stor tro?
Vad är tro?
På söndag handlar texterna om Kämpande tro. Jag gillar temat, för jag tror att vi är många som kan känna igen oss i en kämpande tro. Även om kampen kan se olika ut för oss.

Ibland, tror jag, att vi ställer större krav på oss själva och vår tro, än vad Gud själv gör.

Jag tycker om Tomas Boströms psalm, Du har aldrig begärt av mig:

Du har aldrig begärt av mig att jag ska skriva kärlekssånger.

Du har aldrig begärt av mig att jag ska måla ditt porträtt.

Du har aldrig begärt av mig att jag i ångest, skuld och ånger

jämt ska veta vad som är riktigt och alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?

Får jag kalla dig vän?

Får jag dela ditt ord och din tro?

Får jag komma ibland

till din blomstrande äng

där ett frö av förlåtelse gror?

Nr 954 vers 1 i Psalmer i 2000-talet

Tro, tillit, förtröstan kan vara vår längtan "Får jag hålla din hand?", eller som rövaren på korset sa till Jesus: "Tänk på mig" - och Jesus lovade honom himmelriket.